Något som gör mej SJUKT upprörd är TV program om extremt feta människor som nu söker hjälp för att bli av med fettet, och sen sitter dom feta jävlarna där och typ GRINAR och KLAGAR över att de är så feta, när de inte gör ett jävla skit för att gå ner själva utan bara ÄTER och ÄTER och ÄTER.

Alltså, jag blir så arg att jag skriker åt dem (Ja, jag vet att de inte hör mej genom TVn) och hytter med näven och hoppar i sängen.

Undrar om mina föredetta ätstörningar har något med detta att göra.

Men jag kan verkligen inte förstå hur en människa kan göra så mot sej själv? Att de låter det gå så långt att de knappt kan gå och får andnings och hjärtproblem?

Hur jävla svårt är det att hålla sej i trimm egentligen?

Omotiverade jävlar.

Och ja jag vet att jag sa att jag kommer bli fet igår, men efter dagens program om extremt överviktiga har jag bestämt mej för att inte bli det.

Jag skall äta ännu nyttigare än vad jag redan gör.

Nej, jag tänker alltså inte träna.

Imorgon skall jag till min läkare och kolla upp varför min kropp beter sej så konstigt, lite nervös faktiskt för jag har nojjat upp mej, men jag utgår från att det egentligen inte är något, bara typ, hormonprylar eller nått.

Viktigast är iallafall att mina tuttar ska må bra igen, de gör så ont att jag knappt står ut just nu.

På tal om ont så töjjde jag min septum lite idag. Jag gick från 1,6 mm till tops. (jag har alltså en avklippt tops i näsan (ekologisk tops förövrigt))

Inte sådär extremt vackert men det får vara så tills den ännu en gång slutat göra ont, för fy SATAN vad ont det gör! AAAARGH! PAAAIN!

Mer information om dagen är att jag flätat in dreads! Helt själv WOOHO!

Det gick eh, sådär. Inte så nedrans bra på fläta dreads med handen på hjärtat, och jag har bara ca 50 stycken och de är jätte glest isatta. Och jag ska ta bort det igen innan sportlovet för jag måste ha det korta fula hemska under inspelningen till filmen, bleh. Jag ville bara ha något så länge för jag får sån ångest av mitt hemska hår.

Ger er en bild på håret imorn om jag pallar.

Nu skall jag bädda sängen, kolla på film och muttra över hur ont min septum gör och sen sova.

- B i t t e r f i t t a n

Idag har jag köpt två nya tunikor.

Mauri tyckte dom var fula.

Matilda har varit här hela kvällen.

Det var ju trevligt, kan man ju tycka.

Och visst vare det! Hon ägde mej i skip-bo och vi garvade så vi nästan höll på kissa på oss.

Men, jag måste ju såklart även påpeka nackdelarna med detta!

Vi var alltså här, hemma hos mej, och åt chokladbollar när vi borde ha varit och tränat.

Matilda Den Duktige tänker komma igång med träningen igen nästa vecka.

Det tänker inte jag. Jag tänker aldrig mer träna i hela mitt liv, det vill säga att jag inom en snar framtid kommer bli utomordentligt fet, Mauri kommer finna mej oattraktivare oh dumpa mej, och jag kommer få leva mitt liv ensam och fet.

Hurray!

- B i t t e r f i t t a n

Jag var nydligen ute och rökte och fick då en uppenbralese.

Eller något åt det hållet.

Jag försöker faktiskt att inte skriva allt för deprimerande inlägg här i bloggen med respekt till mina kära läsare som lär tröttna rätt fort.

Men nu bajsar jag i det och har bestämt mej för att använda bloggen till att vara bitter och ständigt klaga över min ack så jävla dramatiska och hemska vardag.

Detta demonstrerar med en grå bakgrund.

Då börjar jag med klagandet nu!

Jag gör nästan ingeting om dagarna längre.

Knappt något om helgerna.

Det är för att jag inte pallar, vill eller har lust att göra något.

Jag vill faktiskt inget annat än att sitta hemma och skrika ut mina åsikter i helgons forum, high five!

Jag är så trött på mitt liv och så trött på Uppsala och så trött på att jag aldrig tycks få ha det bra.

Seriöst, hur mycket skit kan få plats i en människas liv?

Det tar aldrig slut!

Nu tänker jag titta på My name is Earl och vara sur.

- B i t t e r f i t t a n

IIIIHIHIHIHIHIHIHIH KNULLTÄLTEEET!

Arikva 07, heell yeah!

En mycket rolig historia.

Som jag inte orkar dra nu.

Sommaren 07 var den bästa sommaren ever. Och jag får lite ont i hjärtat när jag inser att jag antagligen aldrig kommer att ha en lika bra sommar i hela mitt liv. Shame.

Jag mådde så bra då. Bra. Tänka sej att det snart är två år sedan. Herregud.

Nu har jag använt så mycket silvershampoo att mitt hår skiftar i lila.

Förutom i hårbottnen där det fortfarande är gulaktigt. Coolt.

Jag hatar mitt hår.

Peace out homedawgs!

Nu har jag verkligen SKITONT i mina tuttar, dom är hårda och känns defenitivt som att de blivit större och kommer sprängas snart.

Lite större så kan behöver jag bara raka av håret, sen kan jag ljuga och säga att jag är släkt med Britney <3

YOU AND ME GIRLFRIEND! <3

Igår möblerade jag .. Möblerade? Mublerade? Möublerade.. Muö.. blerade?

MMMBLERADE! Whatever! - om lite här inför inspelningen av filmen (vi filmar här) och har låtit det vara kvar så. Ska känna efter några veckor och se om jag trivs bättre såhär. Hm.

Idag var jag hemma hos Peter och vi lagade pizza och kollade på film!

Det var astrevligt faktiskt, och pizzan blev skitgod, YEAH. Och filmen var rätt bra. Pepp.

Snart är det dags för mej att ta tag i saker och börja jobba igen. Med mej själv alltså. Jag vill på riktigt kunna lämna saker bakom mej och lära mej att se förbi alla mina psykika spärrar.

Ack, tänk om den kemiska lyckan kunde bli på riktigt.

Nä, nu är jag cepe trött.

Peace put homedawgs!

Yeah, senaste veckan typ har jag haft skiiiit ont i mina tuttar. Jag är typ ömm? Tror brudarna förstår på vilket sätt jag menar när jag säger puberteten.

Och jag fattar verkligen inte varför jag har så satans ont.

Tror jag ska se till att kirra en hälskoll snart, har några andra småsaker jag vill kolla upp.

Hade rätt trevligt idag, fram tills jag började må sjukt illa och kallsvettas och skakade i hela kroppen, kändes som en bakfylla fast jag inte ens blivit full. Skummt. Åkte hem då iallafall och nu, några timmar senare, så känns det bättre.

Ge.. mig.. en.. banan, va?!

Men eeh, Rihanna är ju bra.HEHEHE

Nästa månad blir min storebror utskriven från LVM-placet, känns inte så där jävla bra faktiskt. Jag bryr mej egentligen alldeles för mycket om idioten, trotts att han inte förtjänar det. Hoppas verkligen att han tar denhär chansen och gör något av sitt liv. För det är den sista chansen han får.

helvete säger:

hur mår min sockertopp idag?

Znövit säger:

Asså vafan, du skriver alltid till mej är jag mår bajs, så denhär gången säger jag att jag mår bra.

Znövit säger:

JAG MÅR BRA! Självdå?

helvete säger:

det var tråkigt att höra, vad är det som hänt nu då raring?

jag mådde alldeles utmärkt tills alldeles nyss när jag fick veta att du inte mår bra elzkling.

Gullunge.

Näfan. Tänk om man skulle. Göra något. Typ. Sova, kanske?

Jag är så rädd.

Så jävlajävljävla rädd.

Maktlöshet.

Jag önskjar verkligen att jag åtminstonde kunnat lindra smärtan.

Inte nog med att veta vad som möjligtvis ska hända, ont ska du ha oxå.

Ibland är livet bra jävla orättvist.

Fan.

Peace out homedawgs!

Yeah filmen jag talade om att jag skulle vara med i började spelas in idag.

I filmen är jag seriemördare typ.

Det gick åkej, känner mej dock inte så bekväm när jag skall leka synthare, han ville att jag skulle vara nån typ av sådan. Hm.

Aja, utmaningar är iaf bra!

Mår lite bättre än jag gjort senaste tiden nu, chocken har lagt sej och börjar smältas in, vilket är sjukt att det gör.

Sjunker in alltså.

Hur kan man acceptera tanken på att någon ska dö?

Fast det behöver ju inte vara så, att någon ska dö.

Om några veckor vet vi säkert.

Fyfan.

Jag måste tillåta mej själv att få glömma ibland, det betyder ju inte att jag inte bryr mej. Men jag orkar inte gå ner mej totalt på grund av det här, vilket jag nästan gjorde.

Någon måste ju vara stark, och jag får helt enkelt ta på mej den rollen, även fast jag inte vill.

Fan.

Nu skall jag hem till Carro och supa. Mycket. Fan vad packad jag ska bli. Jajamän. Asfull.

Jag vill.

Peace out homeadwgs!

Sämre än vanligt på att uppdatera just nu känner jag.

Men jag är jävl opepp på skriva at the moment.

Ännu en bomb har släppts i mitt ack så jävla överdramatiska liv och till skillnad från allt annat så känns detta som en jävla atombomb.

Jag är så less, så sjukt jävla less på att jag tydligen aldrig kan få må bra.

Jag hade varit lycklig om de saker jag mådde dåligt över kunde vara normala grejer som en dålig relation till sin far eller bråk med sin vän eller något i den stilen.

Men nejhejrå.

Den här gången är det på liv och död.

Det känns verkligen som att jag kämpar mot gråten hela tiden.

Och när jg inte kämpar mot den så kan jag inte förhindra den, tårarna bara rinner.

Igår bröt jag tillochmed ihop bland folk, oh lord.

Som tur var så var Tobias där och jag kunde gömma mej hos honom så att inte hela världen såg mej.

Jag orkar ingenting.

Jag är bara hemma hela tiden och gråter och gråter och gråter.

Tagit mej till typ två lektioner denhär veckan, bara för att jag känner att jag verkligen inte vill vara ensam.

I skolan är jag åtminstonde bland folk, men jag orkar verkligen inte vara engagerad på lektionerna.

Tanken på att plugga får mej nästan att vilja spy just nu.

Jag kan inte koncentrera mej på någonting annat än lev lev lev för fan. Du måste leva. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mej till om du dör. Jag klarar det inte, jag kommer inte klara det då, fattaru det?

Lev.

Om det inte var för att jag är så jävla beroende av närhet så hade jag låst in mej i lägenheten totalt. Jag vill inte gå ut. Jag vill aldrig gå ut igen.

Jag vill bara få vara här till det är över. Inte behöva göra någonting annat än gråta. Jag vill inte se världen.

Peace out.