Hejdå och ha det bra, ses nästa vecka, samma tid och samma plats.
Öppna dörren, gå ut, höger vänster höger vänster, gå för fan, sväng, nästa dörr, ut, ner för trappen, ett steg två steg tre steg fyra, skynda dej! Öppna porten, snart framme, in mot gränden, fortare! Sätt dej ner, luta dej mot väggen, knip ihop, knip ihop förfan! Du kan ju förihelvete inte börja böla, BÖLA INTE SA JAG! äru bög eller? Blinka blinka blinka. Fumla efter ciggpaketet, VARTFAN ÄR TÄNDAREN? Där är tändaren, ta ett bloss, ner i lungorna, håll kvar.
Andas ut.

Jag hatar psykologen.
Hatar henne.
Somehow får hon mej att börja tala.
Och när jag talar inser jag hur patetiskt mitt överdramatiska lilla liv egentligen är.
Hur jävla ensam jag är. Jag har ingen trygghet

Det är ju så jävla synd om mej.
Jag orkar förihelvete inte mer, ORKAR inte.
Ensam. Så fucking jävla ensam.
Patetisk.
Planen var att bli bra. Bli duktig. ”normal”.
Hur jävla svårt kan det vara? Bit ihop och stå ut förfan, alla andra gör det.
Ja men jag klarar ju förfan inte!

Attentionhore.
Får du aldrig nog? Tydligen inte.
Ger du upp igen? Tydligen.

Hejdå, tänkte gå och ta livet av mej nu.
Ville bara informera om det först.
Ett patetiskt hopp om att någon från ingenstans plötsligt ska dyka upp och rädda mej, ta bort allt som gör ont, bry sej, finnas.

Ingen ingen ingen.
Så jävla ensam.
Fattaru hur jävla ensam du är?
Patetiska stackars lilla Znövit.
Cooling Znövit med piercingar och perfekta leendet.
Så jävla cool.
Förfan. Äckel. Bara så jävla mycket äckel.
Jag orkar ju förfan inte mer, orkar verkligen inte.
Varför fick inte jag en familj?
Så jävla orättvist.

Lägg bara skiten bakom dej nu och kämpa på.
Det var ju det som var planen.
Jag skiter i planen nu.
Den kan dra åt helvete. ÅT HELVETE MED PLANEN!
Skiten finns kvar, den är överallt.
Våldtäckter, misshandlar, ätstörningar, ärren, ensamheten, droger, psykoser, jag.
Stackars jävla mej.

Vill inte vara jag. Vill inte vara här. Inte nu.
Någon annanstans, en annan tid, ett annat liv.
Vill du byta?


Så skriv nu.
En kommentar, ett sms, på msn.
Tala om hur jävla mycket du bryr dej. Fråga hur jag mår.
Jorå det funkar, lite trött och sliten bara men jag överlever, själv då?
Patetiskt.

Det gjorde ont.

Jävligt ont.

Fan.

Varför?

Yey, skola snart.

Jag orkar inte.

Jag vill ingenting längre.