Fansjävlapisshelvetesskit vad jag hatar att må såhär!

Känns som att någon vrider om magen som en disktrasa, illamående, kroppen känns helt matt. Och på det sjukt jobbig hosta som bara vägrarvägrar ge sej. Flimmerhåren. Men jag slutar ju inte ens hosta när jag röker nu jävla skit.

Och på det världens svagaste psyke och jag bryter ihop hela tiden.

Lillebror sover.

Kår feta skuldkänslor av att må såhär när han är och hälsar på.

Jag är bara sur hela tiden och skäller ut honom för allt och inget och han förstår inte varför.

Jag har redan gett upp känns det som.

Mest lockande just nu är att antingen skriva ut mej från tian och impulsflytta till skåne och punda sönder mej igen eller skriva in mej på hem igen där jag kan sitta i fönsterkarmen och cutta sönder mej och låta andra ta hand om mej.

Jag klarar inte jag klarar inte jag klarar inte!

Jag vill inte ta mer ansvar.

Jag vill inte klara mej själv.

Jag vet ju varför jag har ont. Jag vet varför jag mår illa. Varför jag är matt.

Men jag tänker inte låta dom tro att jag är svag.

Inte dom. Inte nu.

Vissa rop får inte höras.