Fortfarande bitter

Bitterbitterbitter

Jag orkar inte jag orkar inte jag ORKAR inte mer! '

Plötsligt ska alla bli så sjukt vuxna

Ta student, kirra jobb, flytta hemifrån, skaffa knodd, sluta supa på vardagar.

Och jag har inte ens fått vara ung

Allt är så jävla orättvist

Ensam och bitter, high five till Znövit.

Du är inte ens värd att nämnas

Känn dej död.

Det är sjukt
När man tänker efter
På vad mycket jag egentligen fått gå igenom
Jag är tamigtusan bara arton år, det finns så mycket jag inte ska veta
Så mycket som inte ska ha hänt ännu
Jag vill vara arton och känna mej som arton
Kunna smälta in med andra
Kunna gå på krogen och tycka att det är skitkul när den halvsöta killen flirtar med mej på avstånd och dagen efter kunna fnissa fram för mina kompisar om vad som hände när jag följde med honom hem
Jag vill kunna ringa mina föräldrar och be om en extra hundring till mat och cigaretter på stan
Smyga ut genom fönstret på natten när man var fjorton för att man ska hänga med Bosse och grabbarna utanför tjorren med kompisar Lisa och Anna med en äcklig häxblandning man snott från päronen
Bråka med lillebror om att han inte får vara inne på mitt rum när jag är inte är hemma
Skrika på storebror när han retar mej för att jag rodnande när han nämnde Micke
Gråta i kudden för att Micke inte är kär i mej
Tjyvröka bakom matsalen i högstadiet och tugga tuggumi och spruta parfym i käften innan man går hem till mamma och pappa

Orka dra upp allt.
Men jag är bitter.
Bitter på att livet är som det är
Just nu mest bitter över att jag inte fick ha föräldrar eller normal relation med mina syskon
Jag saknar så mycket
Dock är jag medveten om att jag är rikare på vissa saker än många andra
Men jag hade velat byta bort en del
För att få vara normal