Ta tag i ditt jävla liv nu, du kan fan inte hålla på såhär.

Försvinn från Uppsala, långt bort, och kom inte tillbaks.

För du klarar inte av det här.

Jag vet att du gjort halvhjärtade försök, men det går inte, du måste härifrån.

Och jag skiter i hur mycket du hatar morsan och farsan och alla andra idioter, jag hatar dom lika mycket, men betyder inte jag nånting för dej?

Inte ett skit?

Fattar du hur ont det gör att se sitt eget kött och blod grävandes i en papperskorg efter pankburkar för att kunna fixa något att äta?

Hur skulle du må om du såg mej där? Du skulle spöa skiten ur mej. Men det får tydligen inte jag göra.

Tämligen orättvist.

Det är dags att släppa taget nu och börja jobba.

Jag önskar jag kunde göra det åt dej, men du måste fajtas med dina egna demoner.

Jag älskar ju dej förihelvete, så sjukt jävla mycket och det vet du.

Det är dags för dej att visa att du älskar mej tillbaka.