YEAH! Äntligen börjar mitt hår faktiskt se blont ut och itne gul/orange wooho!

AAHAHAHA vi spelade in trailern på teatern idag, fyfaan avd kul!

Sjukt pepp på vår produktion, den blir bara bättre och bättre!

Tisdag och idag har jag varit hos psykolog.

Det går bara bättre och bättre och jag känner att jag faktiskt gör framsteg hela tiden, vilket hon oxå säger :)

Vi talade mycket om mina upp-och-ned gågnar idag, jag blir så frustrerad när jag inte förstår vad som händer med mej >.<

Då sa hon något i stil med "Ja men, det är väl inte konstigt att du går igenom det nu, med tanke på hur mycket det är du fått gå igenom. Det är tack vare att du är så bra på att fokusera på nutiden som du överhuvudtaget klarar av att må bra"

Och jo, jag är nog så att jag fokuserar väldigt mycket på nutiden.

och ibland blir det väldigt mycket när man ska uppfatta allt som händer nu,  och sammtidigt försöka bearbeta det som har hänt.

Men som sagt, jag gör framsteg, och det känns bra.

Texten jag nu kommer dela med mej av är min stora stolthet och defentitivt min favorit av alla texter jag skrivit!

Vilket dock känns lite B eftersom att jag skrev den när jag var femton, alltså kom mitt masterpiece redan då och jag vet att jag aldrig kommer klå den.

Jaja, Rymdgubben kallar jag den och den är skriven efter en psykos jag hade när jag bodde på Freya Flickhem, och den skall läsas som om det vore till ett barn.

Rymndgubben

Liten rymdgubbe på väggen min går
På armen min ser han äckliga sår
Plåster har han mäd sej den söta fan
Och plåstrar om så fint han kan
Lilla flicka, säger han och ler
Säg, inte ska du väl skära dej mer
Istället kan du väl dansa med mej han sa
Och inte kunde jag väl något annat än att tacka ja
Liten gubbe börjar sjunga en vacker sång
Och tillsammans dansar vi natten lång
Men ack, när jag vaknar nästa dag har min gubbe åkt hem
Jag visste, att jag aldrig skulle få se honom igen
Men jag vet att han någonstans där uppfirån mej ser
Och lilla rymdgubbe, inte ska jag väl skära mej mer!

Jo, visst fortsatte jag att karva i armarna även efter den texten, men innebörden av texten är ändå fin tycker jag.

Peace out homedawgs!