Idag är jag låg.

Och har inte varit i skolan.

Igen.

Var knappt i skolan alls på hela förra veckan.

Jag är sämst.

Grejen är att det är så lätt för mej att inte vara där eftersom att jag inte känner att det är vitkigt lixom.

Men jag mår bättre när jag faktiskt tar mej dit, för annars är jag bara hemma hela dagen och mår dåligt lixom.

Kuk. Jag är så less på dethär.

Jag är så jävla less på mej själv.

Just nu orkar jag inte bry mej alls om något.

Vilket oxå känns rätt fail.

Jag menar, mitt mål har alltid att må bra, att kämpa frammåt, att verkligen jobba för att jag ska kunna vara glad.

Men just nu så skiter jag i totalt.

Jag är så trött på att jag alltid ska behöva kämpa.

Och man blir rätt less på att veta att jag måste göra allt själv, att jag måste kämpa ensam.

För vem skulle kunna göra det åt mej?

Aja, helgen har varit bra iallafall.

Orkar dock inte gå igenom den nu.

Just nu känner jag för att bli ritkigt aspackad, att bara för en stund få totalt skita i alla mina jävla spärrar och normer och få släppa allt.

Jag vill inte bry mej.

Jag vet inte vad jag ska ta mej till om du försvinner.

Du får inte, fattaru det? Du får bara inte.

Jag försöker göra mej själv psykiskt beredd på det värsta.

Jag försöker ha en plan för hur jag ska göra om du dör.

Jag ska inte behöva göra det.

För du ska inte behöva dö.

Plötsligt blev sanningen så jävla verklig.

Jag hatar't.

Peace out homedawgs.